Presa de Chira, Gran Canaria 2011

En eländig vinter som började med snö redan i mitten av november. Vad gör man då? Jo, man längtar till våren och i bistra januari när våren känns otroligt långt bort, blir längtan till sol och värme så överväldigande så man kan inte låta bli att snegla på resor till varmare breddgrader. Sagt och gjort, jag lyckades övertala min gamla kompis Mikael Andersson att en veckas karpfiske på Gran Canaria i mars, det finns det inget som slår. Micke ville att vi skulle åka och fiska mal i Spanien i slutet av april i stället, men jag ville inte vänta så länge utan Gran Canaria fick det bli minsann. Det beslutet var tyvärr inte det bästa. Jag mailade med engelska guiden Keith Gladden som driver guidefirman Canary Carp Crew och bestämde datum, hämtning och lämning på flygplatsen och hyra av den utrustning som vi inte kunde ta med oss själva.När vi landade på Gran Canaria den 15 mars så hade det varit otroligt dåligt väder i minst en vecka, 2 dagar innan vi kom var det hagel och snö uppe i bergen. Vi tyckte dock att vädret var stabilt och kunde bara bli bättre. Vi satte upp vårt camp på en av Keith´s uddar vid sjön och kastade ut våra beten. Nu var det bara att vänta! Den första morgonen vaknade vi av en screamer, det hade nappat på Mickes spö. Han rusar ut ur sin bivvie och gör mothugg, men får ett tafsbrott direkt, känner ingenting av fisken. Det är bara att binda ny tafs och slänga ut igen. Inget mer händer den dagen. På morgonen dag två händer det samma sak igen, men på mitt spö. Jag rusar ut och lyckas att drilla in en fin Chirakarp på 11 kilo. Fisken var mycket fin och vi tar flera bilder på den. Nu släpper det, nu kommer fisket igång, hoppas vi. Men efter detta run så händer det inte så mycket, smältvattnet som runnit ner i sjön har i kombination med de kalla nätterna troligen gjort att karpen slutat äta. Vi har dock fem väldigt fina och varma dagar, men när vi vaknar på mornarna så är det frost på vår utrustning. Vi provar flera olika djup och platser, men inget hjälper. På fjärde dagen får jag ytterligare ett run, men tyvärr går linan av kort efter att jag gjort mothugg, troligtvis skavde den av mot en vass stenkant på botten. På morgonen dag fem så skriker mitt larm igen och denna gång har jag med en karp in mot land, men den går in i en trädgren som ligger osynlig under ytan och fisken hinner lossna från kroken innan jag hinner ut för att ta loss den. Detta var det sista nappet vi hade. Sammanfattningsvis hade vi bara fyra run på hela veckan, jag tre st och stackars Micke hade bara ett. Den enda karp som fick syna mattan var den på 11 kilo från dag två. Vi hade dock en härlig semester och man ska aldrig ångra något man gjort, man ska bara ångra sånt som man inte gjort. Nästa gång så kommer det att gå så mycket bättre, eller hur?