Drömfiske i Färgsjön, Augusti 2014

Färgsjön är en vacker karpsjö på ca nio hektar som ligger mitt i den småländska skogen strax väster om Hultsfred. Det som är så intressant med denna sjö är också att den innehåller ett antal individer mellan 15 till 20 kilo, dock finns det fler mindre fiskar och 2014 har det också kommit i ett antal mindre fiskar, allt för att beståndet ska förnyas med åren. Min fiskekompis Christian “Crille” Hermansson och jag hade bestämt i början av veckan att vi skulle fiska kommande helg och vi studerade väderleksrapporten i ett par dagar. Vinden skulle blåsa sydost för att sedan vända till sydväst och eftersom vi vill sitta med vinden i ansiktet så bestämde vi oss för två swim på “vägsidan”, det är norrsidan på sjön kan man säga. Jag valde att sitta på swimmet som kallas “Stugorna” och Crille satte sig på swimmet som heter “Granen/Stenröset”. Swimmen ligger bredvid varandra, men det är en promenad genom skogen på knappt 100 meter mellan dem så det är ingen risk att man fiskar precis bredvid varandra. Vi hade någon dag tidigare varit och mäskat, jag mäskade mycket försiktigt med nåt kilo boilies medan Crille mäskade betydligt mer med enbart fodermajs och pellets. När vi kom fram till sjön vid halv fem tiden på fredagseftermiddagen var det strålande solsken och 25 grader varmt i luften, och efter nån timma eller två var vi klara för drabbning med sjöns stora karpar. Våra tält var uppslagna, fiskespöna var i vattnet, allt kändes bra. Vi möttes mellan våra swim för att prata lite om fisket, ta en öl, käka lite och bara insupa atmosfären. Kvällen var fantastisk och vi förundrades över att vi var ensamma vid sjön, ingen annan skulle fiska denna helg. När man anade mörkret så blev sjön spegelblank och vi kunde se minsta lilla fiskrörelse i ytan. Rätt som det är så rullar en stor karp ca 25 meter ut i sjön och då kändes det verkligen hett. Lördag morgon vaknar jag runt kl åtta och när jag ligger där i min tältsäng känner jag en viss besvikelse över att ingen fisk nappat under natten och morgonen, men det är ju förstås inget ovanligt i Färgsjön. Den känslan har jag haft åtskilliga gånger i denna sjö, men det kändes ju så kanonbra kvällen innan. Kollar med Crille om han hade haft något napp och han hade faktiskt fått en av sjöns nyisatta karpar under natten, en fjällis på ca 1,5 kilo så det var inte något speciellt. Vi tog det lugnt och låg kvar i tältsängarna ett tag till. Klockan 09.50 skriker det ordentligt i mitt högra delkimlarm och jag känner direkt att det är en större fisk, ingen av de små nyisatta. Fisken knycker till ett par gånger men efter mycket möda och stort besvär lyckas jag drilla fisken genom 10-15 meter näckrosor och gräs och håva en fin spegelkarp på 9,4 kilo. Det var en fin känsla, det var flera år sedan jag fick en fisk i Färgsjön. Fisken firades med en rejäl brunch av ägg och bacon, yoghurt mm samt en kall öl i värmen. Timmarna gick och på eftermiddagen vid kl 16.00, efter en välbehövlig siesta, stod jag ute vid mina spön och kollade ut över sjön,. Plötsligt så hördes ett ihållande tjut från mitt mittenspö, och jag behövde bara nån sekund för att lyfta spöt och känna fisken. Betet låg bara fem, sex meter rakt ut så det blev en ganska kort, hård och snabb drillning genom näckrosor och gräs. Crille kom ner och vi vägde fisken till 12,75 kg. Fisken var en känd individ som kallas “bölden” av någon konstig anledning. Nu hade jag fått två fiskar och lyckan var stor. Vi satte oss ned, tog varsin kall öl och bara njöt av fisket och av vädret. En dryg timma senare hade vi lagt upp kvällens taktik och vi skiljdes åt för att veva upp, sätta på nya beten och kasta om spöna. Jag kommer precis fram till mina spön när det drar iväg på mitt vänstra spö, jag kastar grejerna jag har i handen, greppar spöt och känner direkt att linan har fastnat i ett näckrosbälte cirka fem meter ut, Crille hade hört det hela då han inte hunnit långt innan nappet så han kom i roddbåten och vi åkte ut för att ta loss fisken, linan lossnade och då märkte vi att fisken var 10 meter rakt utanför båten. Karpen var helt galen och jag fick en rejäl drillning innan vi kunde håva den från båten. En riktigt muskelpaket. Fisken vägde 10,65 kilo och det var den tredje karpen på en dag. Helt otroligt, det händer inte allt för ofta i denna ganska tröga sjö. Nu hade det nappat på alla mina tre spön. det kändes som att det var fisk överallt. Lördagskvällen slutade med ett rejält regnväder så det blev en kort grillafton, vi fick istället ligga ensamma i våra tält och lyssna på hur regnet slog emot tältduken. Jag hoppades att det inte skulle nappa mitt i värsta ovädret som det mycket väl kan göra ibland, men jag hade “tur”. Inget napp utan jag väcktes av att mobilen ringer vid kl 01.00. Det är Crille som uppspelt berättar att han har fisken “Snowwhite” i slingen, den hade precis nappat och den har en ny toppvikt. Den vägde hela 20,06 kilo. Crille var ändå ovanligt lugn fast jag visste att han just slagit sitt pb och fått sin första svenska karp över 20 kilo. Tror dock att han ville skrika ut sin glädje i mörkret, men det gjorde han inte utan vi tog massor av fotografier på fisken och sen släppte vi den försiktigt tillbaka i sjön. Vi går åt varsitt håll och vid kl 09.00 på söndagsmorgonen är det min tur att ringa till Crille. Jag hade fått på en fisk som satt sig fast långt borta till höger, 50 meter bort så det fanns ingen chans att klara den utan att använda båt. Jag blev lite besviken när jag såg att det var en liten karp som nappat, den vägde endast 3,25 kilo, men besvikelsen blev kort när man bara efter några sekunder kommer ihåg vilken helg vi haft vid Färgsjön. Ett helt otroligt fiske, Totalt hade vi åtta run, vi landade sex av dessa och en av dem vägde över tjugo kilo. Sådana helger upplever man inte ofta så nu gäller det att suga på den karamellen, och komma ihåg, vid nästa blankpass, hur det kan vara när allt stämmer......